Arkiv

Ojojoj!

För fanken så bra det var igår. Idag är den här tanten helt slut. Kom hem 01:30 i natt och kunde inte komma till ro. Hade behövt duscha efter att en levnadsglad tös både spottpratat OCH hällt öl över mig ett gäng gånger, men jag orkade inte. 

I morse när klockan ringde trodde jag att jag var död, men det visade sig att det var gårdagen som satt sina spår, bara. Kroppen har gått igenom något som känns som en sån där bilpress som de har på skrotupplag i filmer. Ni vet när det bara blir en liten box kvar och man undrar om hjälten hann ut. Öronen tjuter och halsen strejkar. Ont till och med under fotsulorna, fastän jag dansade i strumplästen en bra stund, tills kvinnan började häva runt bira. It’s gonna be a lovely day at work, believe me. 

Konserten då? Läs recensioner från Aftonbladet här och från Expressen här. För en gångs skull har herrarna Nunstedt och Larsson rätt denna gång. Det var amazing. Nostalgin var på topp. Gubbarna orkade mer än förväntat (tre timmar!!!) och Axls röst höll. Slashs gurafingrar levererade och Duff såg så där sammanbiten som nästan bara han kan göra, även om jag tyckte mig se ett smil ibland. Enorm saknad efter Izzy, dock och även fast Matt Sorum var trummis de sista åren de höll ihop på 90-talet så saknar jag Steven Adler massor. Hans spelstil var så speciell. Helt unik. 


Här nedan ser ni dagens survivalkit. Vätska och socker. Slänger in en bild på den slitna tanten. Orkade inte ens borsta håret efter duschen. Då är man bra trött. 


Tack för igår couzziner. Ni är fan bäst!

Hur var det med appen?