Så ledsamt, så tragiskt och samtidigt så vackert. 

Vi var i stan och visade vår aktning och respekt för de döda, de skadade och de anhöriga. För alla vittnen och för alla som hjälpte till. Men också för polisen, insatsstyrkan, sjukvårdare och läkare. I detta är alla hjältar. 

Hav av blommor. Hav av flaggor, kort och gosedjur. Hav av människor som böljade fram och tillbaka vid Åhléns, Drottninggatan och Sergels Torg. Otroligt vackert. Otroligt tyst. Jag har aldrig upplevt en sådan öronbedövande tystnad i en huvudstad förr. 

Människor som inte känner varann börjar prata. En man berättade för oss att han var där i fredags och hur han hade sett den döda flickan och en människa till vid övergångsstället vid Kungsgatan. Han var fortfarande i chock och behövde att vi lyssnade på honom en stund. Han fick en kram när vi skildes åt. 

Människor vallfärdade från lastbilens start högt upp på Drottninggatan ner mot där det äntligen tog stopp. Det kändes som om gatan aldrig varit så lång som idag. 

Spår av vatten som de tvättat bort blod med fanns kvar på gatan. Påkörda betonglejon stod repade och ur position. 

I ett blomhav hade någon lämnat ett hundhalsband och hundgodis. På ett kort stod det ”Spring i frid, lilla vovven”. Fyra människor dog, men även en hund. Det är också någons familjemedlem. 


Polisbilar överösta med blommor. Poliser som blir kramade och tackade. Poliser med rosor i sina uniformer. Insatsstyrkan som småpratar med barn. Flaggor på halv stång vart man än såg. 

Jag blev intervjuad av Lettländsk TV. Jag vet inte ens vad jag sa. Jag vet inte ens vart jag kan hitta intervjun. Jag glömde fråga det. 

På Buttericks satt ett meddelande på deras låsta dörr. 

Den lilla hunden hedrades. 

Blommor i vart enda gatuhörn. Utanför butiksdörrar. Utanför skyltfönster. Stängda butiker med personal som försöker förstå vad som hänt, samtidigt som några av dem sopade glassplitter från entréerna. 

Så ledsamt, så tragiskt och samtidigt så vackert. 

Huliganen hittade, mitt i all sorg en plats med blomprydnader i form av fjärilar som såg ut att flyga i vinden. De påminde kanske henne om en sorgfri plats. 

Krama dina nära extra hårt ikväll. Du vet aldrig när det är sista gången. 

Annonser

6 tankar om “Så ledsamt, så tragiskt och samtidigt så vackert. 

  1. Förstår att det rymms alla de känslorna samtidigt på den platsen. Jag har varit bortrest i veckan och kört långt hem i går och idag tagit lite hand om min mamma som kom hem från sjukhuset idag så min ork räckte inte riktigt till just idag. Men tänker att jag nog kan lägga en blomma och stanna för en stilla tanke en annan dag. Vackert och sorgligt går ofta hand i hand.
    Varm kram ❤️

    Gillad av 1 person

Kommentarer inaktiverade.