Vaknar upp och funderar. 

Idag vaknar Sverige upp till stor sorg, rädsla och ovisshet. Men vi vaknar också upp till solidaritet, medmänsklighet och empati. Till samvaro, till beslutsamhet och kämparanda mot terror. Till medmänniskor som öppnar upp sina hjärtan för främlingar. 

Jag sitter just nu ensam och tittar på tv. Familjen har åkt, två mot Västerås för att spela handboll i Irstablixten. Huliganen och älskade mormorn åkte iväg för att se på bio, som de bestämt för några dagar sedan. Jag själv ska snart åka till jobbet. 

Det känns både bra och underligt att livet bara går vidare. Bra, för att vi vägrar låta terrorn skrämma oss. Underligt, för att för många människor kommer livet aldrig bli som förr. Det ger mig dåligt samvete för att jag har alla mina älskade oskadda. 

Jag vet att det är tokigt att känna så, men jag kan inte låta bli. Jag kände samma sak när jag hörde om bussolyckan i söndags. Jag har mina barn hos mig och det har inte tre familjer i Marks kommun. Dåligt samvete för en sådan sak är idiotiskt, men min empati och min hjärna är väl funtade så. 

Idag blir det en tung arbetsdag. Mannen som anhölls igår greps i Märsta. Många ser biblioteket som en informationskanal och vissa tror att vi vet mer än gemene man. De tror att vi kan ge dem information som de inte får via massmedia. Så är det inte. Vi vet inte mer än andra. 

Ta hand om er, vänner. Ge din familj en extra kram idag. Ring det där samtalet du har skjutit upp. Messa den där vännen som du saknar. 

Ljuset är starkare än mörkret. Kärleken starkare än hatet. 

Annonser

4 tankar om “Vaknar upp och funderar. 

Kommentarer inaktiverade.