Arkiv | oktober 2016

God morgon torsdag. 

Jahapp (undrar varför iPhone vill skriva Hagapojkar när jag skriver jahapp? Vad är det ens?), ännu en fuktig och kall morgon. Fint som kattskit i vällingen (tack Astrid L för underbart uttryck) för min kropp. 

Andra morgonen den här veckan som SL har problem med att hålla tiderna. De har haft avsyning av banorna på Sthlm Södra, vad nu det betyder, samt signalfel. Skiter i vilket egentligen, jag blir sen hur som helst. 

Igår läste jag vidare i Fup’en om Lotta-mordet. Han är en riktigt usel man, han vars namn aldrig kommer att nämnas på min blogg. Jag tänker inte ge honom det. Jag tänker att det enda jag skulle vilja ge honom är en riktig mörk fuktig cell i en källare, där han på vatten och råttskit skulle hållas levande så länge det bara gick. Där han dag ut och dag in skulle torteras och varje natt besökas av folk som inte vill honom väl. 

Fy fan, vad makaber jag är, men jag står för det. Skit ska skit ha. 

Detta inlägg publicerades oktober 27, 2016, i Livet.

Så sjuk! 

Ja, inte jag alltså. Jag tar all ledig stund jag har till att läsa Förundersökningsprotokollet från utredningen av mordet på Lotta Rudholm. Jag har tagit mig igenom 140 sidor sms-konversation ännu så länge och en sak kan jag säga, han är bra jävla sjuk i huvudet, den där killen. Här är några exempel


Han återkommer hela tiden till att hon ljuger och bedrar honom. Han har vansinniga föreställningar om att hon har någon där om hon inte svarar på sekunden. Blev vansinnig för att det tog sådan tid för henne att svara, fastän han visste att hon skulle in i duschen. 

Ladies, det här är inte gulligt. Det här är sjukt och äckligt. 

Återkommer garanterat senare i den här frågan. Måste jobba nu. 
God morgon, förresten. 

 

Detta inlägg publicerades oktober 26, 2016, i Livet.

Vad ska man säga?

Nepp, kroppen strejkar idag med. I med en massa piller och off to work!


Vi får se om jag orkar med kören ikväll. Hoppas hoppas hoppas!!!

Present. 

Åh, jag måste ju berätta …

Min älskade mami hade lagt en present på mitt skrivbord på jobbet. Siperlyckad start på dagen. 

Tack mami, I love you ❤️


Rosa dödskallestrumpor. Kan det bli bättre?!

Måsten ✅

Nu är alla måsten gjorda för idag. Jobb, middag, tvätt, disk, inhandling av regnkläder till Huliganen (och det är aldrig lätt, det vet ni andra NPF-föräldrar). 

Nu blir det Soff-FAN resten av kvällen. Håller tummarna att kroppen känns bättre i morgon. 


Huliganen med kompisens katt Charlie igår. 

Min arma kropp. 

Idag är det inte kul att heta JenPen, that’s for sure. Jag tror både att det är rockandet i fredags (det är värt smärtan) och vädret (inte värt smärta) som ställer till det för mig. 

Lederna känns som om de liksom är … grusiga. Som om det knastrar i kugghjul. Fattar ni? Ont som satfläsk iallafall. 

Sedan är det stelheten. Den är inte att leka med idag. Som om det sitter ett skruvstäd i hela ryggraden och i höfterna. 

Idag stänger jag nog in mig på kontoret och vägrar gå ut, likt en folkskygg asocial 14-åring.  Gissar att lurarna kommer att sitta i mestadels hela tiden. 

Det är nog dags att göra den där fibrofjäriltatueringen snart. För att pigga upp mig lite. 

Rock of 80’s. 

Alltså jäklar vad bra det var i fredags. Holy hell vad vi rockade. Jag slungades 25 år bakåt i tiden och tänkte på alla konserter jag var på, just där, i Globen. Tillbaka på brottsplatsen, liksom. 

Alla medverkande var superbra. Publiken lyfte nog taket av Globen ibland. 



​​
​​

Sorry för skakiga videor, men jag kunde fanken inte vara stilla. 

Suuuupernajs, helt enkelt.