Arkiv | september 2016

Springer man så hinner man. 

Ouch vad jag har sovit dåligt i natt. Svårt att somna igår, mådde illa och visste inte hur jag skulle ligga. 

Just nu känns det som om en ångvält har kört över mig, backat och kört över mig igen. Hur ska den här dagen bli, är frågan?

I eftermiddag tar jag Huliganen till BUP för lite snack med pratdoktorn.

 Om, jag säger OM, jag orkar efter så åker jag till Kalleberg, det är det uppstart på kören ikväll. Förra terminen hade jag nog med att  försöka (över)leva mig igenom varje dag. Vi får se hur det blir den här terminen. 


Caroline af Ugglas och Huliganen i julas. Två bokstavsbarn på samma bild. 

Detta inlägg publicerades september 27, 2016, i Livet.

Jajemän!

Samtalen gick bra. Superbra. Jättebra. FANtastiskt bra. 

Känns så skönt. Känner hopp om framtiden. Är så lycklig. Kan äntligen andas ut. 

Tänk att det kan bli en sådan stor skillnad på ett barn. Bara över ett sommarlov. 

För inte kan väl skillnaden ligga i bemötande från lärare? I förutfattade meningar? I oprofessionellt agerande av pedagoger? Nej absolut inte ….

Utvecklings-samtal. 

Mot hemkommunen och skolan för att först höra hur det går för The Teen och sedan för Huliganen. Samtal double de luxe, med andra ord. 

Har för första gången på tre år inte en stor klump av ångest i magen innan jag ska möta Huliganens mentor. Så skönt. Jag förväntar mig inte att allt är guld och gröna skogar, absolut inte. Men jag kanske slipper höra stt hon är en fara för de andra eleverna, ska hållas separerad för att inte skada någon och egentligen bör gå på särskola. 

Vi hörs efter. Förhoppningsvis med goda nyheter.


Detta inlägg publicerades september 26, 2016, i Livet.

Morr!

Idag stod jag vid rödlyset vid skolan. Jag ser hur Huliganen möter sin lågstadielärare och hur hon söker hennes blick, för att säga hej. Läraren ler sitt fejkade grin och ser över min dotter. Tittar inte ens på henne. Huliganen ser förvirrad ut. Jag kopplar blicken på henne och ger henne en rolig min och hon ler. 

Jag undrar vem som är mest vuxen i sitt sätt? Tioåringen som vågar söka kontakt, eller femtioåringen som har haft henne som elev i tre år? Eller mamman som försöker se till att barnet inte känner sig ledsen över en vuxen människas brist på respekt? 

Jag förstår att hon vill ignorera mig, som stod tre meter ifrån, eftersom vi har haft våra duster. Men att behandla en tidigare elev som pesten, bara för att man inte kan acceptera sina egna brister som lärare, det är fan lågt. 

Kändis-spottong på Bokmässan

Såg några kändisar på mässan igår. Några hann jag inte ta kort på tyvärr (Sanna Bråding, Jens Lapidus m fl). Men här kommer några vi såg

Malin Persson Giolito

Sture Bergwall (tidigare Thomas Quick)

Stefan Holm

Kristina Ohlsson

Richard Sjöberg

Petter

Detta inlägg publicerades september 25, 2016, i Livet.

Förseningar. 

Jahapp, då får man kill some time på Landvetter då. Vårt plan skulle gå 10:50 och ny boardingtid är nu 12:30. Yaay … inte! 

Mest synd är det om mami som ska på ettårskalas där hemma. Liiiiite sen ankomst, dårå. 

Detta inlägg publicerades september 24, 2016, i Livet.