Äntligen. 

Jag är äntligen på benen igen. Inte helt kry, har en hosta som kan reta gallfeber på den lugnaste filbunken. 

Det känns i kroppen också. En fibromänniska är ju lite som Prinsessan på ärten. Sover dåligt och blir öm av minsta lilla. Så en sådan här förkylning does really fuck up things in me. 

Men jag är på väg till jobbet iallafall. Som jag har längtat. Jag har ju det bästa jobbet och även om många fina jobbarkompisar har slutat (buuihuu) så har jag ju många bra kvar. Och tur är väl det. 

Undrar hur mitt skrivbord ser ut efter en veckas bortavaro? Vi får väl se. 


Ha en härlig dag, vänner och glöm inte att krama varann i trafiken. 

Annonser
This entry was posted on september 13, 2016, in Livet. Bookmark the permalink.